Gurkstad

Idag har jag tänkt på en sak. Först två gånger och sen massa gånger efter att jag hade tänkt på det två gånger.
När man ser en person man känner säger man ju hej. När man ser en person som man inte känner säger man ju inte lika ofta hej. När man ser en person som man känner lite sämre kan det ibland hända att man inte riktigt vet om man ska säga hej eller inte. Här kommer dagens ska-jag-säga-hej-eller-inte-situationer:

Situation 1

Står i matkön och ser en forna klasskamrat framför mig i kön. Vill säga hej men får liksom ingen riktig kontakt utan uppstår en slags awkvard-situation. Blir inget hej för hon säger inget hej.

Situation 2

Går hem. Kommer inte på min gata. Barnen spelar fotboll. Jag vill nog säga hej här med men väntar på barnens hej först. Man tänker ju att barnen säger först. Det brukar de göra. Det gör de inte. Det blir inget hej denna gången heller.

Efter en stunds eftertanke har jag kommit fram till följande: Jag är en hejförväntare. Jag säger inte hej förrän den andre har gjort det. Jättetöntigt ju. Jag vill inte vara en hej-förväntare jag vill vara en hejare, men jag vet inte hur man gör. Jag tycker det är knepigt. Hur ska jag göra? Typ börja säga hej till alla jag ser så  det inte spelar någon roll om det passar eller inte. Jag vet inte.