Gurkstad

Nu händer det äntligen!! Den förlorde sonen(bloggaren) har återvänt efter en tid i "exil"("får
man säga så? Nä."). Varför jag hållt mig från min  plikt som bloggare tänker jag inte gå in på mer precis, exakt, mitt i prick så att säga, cerpentin på bordet, nu är hästarna i hagen, spott on face, lite skogsturk om ni förstår.

Men jag måste ju göra detta inlägg episkt som jag i rubriken utlovat; därför skall jag här dela med mig av en del av dialogen mellan riddaren och döden i sjunde inseglet:

RIDDAREN: Vem är du?

DÖDEN: Jag är Döden.

RIDDAREN: Kommer du för att hämta mig?

DÖDEN: Jag har redan länge gått vid din sida.

RIDDAREN: Det vet jag.

DÖDEN: Är du beredd?

RIDDAREN: Min kropp är rädd, inte jag själv.

[DÖDEN: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.]

Riddaren har rest sig upp, han fryser. Döden öppnar sin kappa för att lägga den kring Riddarens axlar.

RIDDAREN: Vänta ett ögonblick.

DÖDEN: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.

RIDDAREN: Du spelar ju schack, inte sant?

En glimt av intresse tänds i Dödens ögon.

DÖDEN: Hur vet du det?

RIDDAREN: Åh, jag har ju sett det på målningar och hört det i visorna.

DÖDEN: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.

 

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅh va episkt!!!!!!! BAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJS VAD episkt!!!!!!!!!!!!

MAN!! han har sett det i målningarna och hört det i visorna!!! AAAAAAAAAAHHHHHHH JAG ÄR TAGEN!!

Såå nu har jag ingen mer insperation. Ge mig ett ämne och jag skall skriva om det lika episkt som det borde.

Tills vidare:'

GBG:an